Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyar. Det var en ny dag som inbröt. I grönskande
ängder såg han silfverklara bäckar rinna fram, hörde
trasten sjunga i de höga furutopparne. Säden böl-
jade i gula, rika vågor för den lätta aftonvinden, som
strök fram öfver fälten. Och menniskorna, som gingo
der så lugna och tryggade, kifvades ej, möttes ej
med blanka spjut. Det var fädrens stoft som fått
nytt lif, såsom Sibyllan också spått. — Trofast vän-
skap, sjelftillit, men dock ödmjukhet lästes i deras
anleten, Dessa lysande, men outgrundliga, förderf-
bringande och hvarandra hotande planeter styrde icke
heller mera dem och tingen. Endast den Högste
sjelf rådde öfver dem och deras rika skördar, deras
hem och lycka. —
Några dagar derefter kom, såsom af historien är
kändt, en af grefve Svantes finske djurskyttar gående
på gatan och hade ett eldrör på axeln. Han ärnade
sig till Jesper Låssmed, som bodde nedanför slottet,
och hvilken lofvat hans herre att laga låset på det
samma. Då mötte han, just som han skulle vika om
hörnet vid Helgeandsbron, kung Erik, som var på
väg med sitt följe åt Rännarbanan på norra malmen.
Kungen råkade genast i ursinne, då han fick se djur-
skytten komma med gevär på axeln. Hade han icke
nyss förbjudit, skrek han, att någon, eho det vara
månde, finge draga omkring i staden eller på malmarne
med eldrör eller hakebössor? Och nu hade gref Svante,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
