Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att oupphörligt gå åter och fram vid dörrarne, lyss-
nande på minsta buller, hur det knäppte i väggarne
eller tjöt i skorstenen, eller slog i dörrar, som redan
voro stängda med både lås och regel, kunde också
på längden trötta ut det modigaste sinne. Mot fien-
der, som ingen såg och som man än mindre kunde
fälla till marken, var det icke godt att kämpa. Också
kände han sig nu i morgonstunden ganska styf i le-
derna efter allt postande och han skulle haft god lust
att ställa bardisanen ifrån sig mot väggen och taga sig
en liten lur framför den sköna eldbrasa, som Mårten
Lakej nyss upptändt i den stora sandstensspiseln,
om det icke funnits flere i rummet. Men när fick någon
se att en ärlig drabant sof på sin post; skammen
skulle vara värre än det lifsstraff, som hofartiklarne
stadgade för slik förseelse.
Hans blickar lemnade den förledande spiselvrån
och hamnade i öfre delen af rummet, Mellan de
höga, smala fönstren stod här en tronhimmel af
guld- och silfverbrokad, med det kungliga riksvapnet
inväfdt framtill och på sidorna. Under densamma
var en liten upphöjning af knappast en fots höjd
öfver — golfyet, öfvertäckt med köttfärgadt atlas,
och på densamma stod en låg bänk med en kudde
af guldbrokad. Ett rikt stickadt fotkläde gick från
bänken fram till midten af golfvet, der de breda ek-
plankorna med sina stora spikhufvuden åter togo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
