Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De närmast dörren stående spelmännen hade
emellertid hunnit springa undan och stodo nu i en
klunga midt på golfvet, skälfvande likt skrämda får,
Prokuratorn säg upp från sin pappershög. Hvarför
gingo den långe herr Sten och hans vänner så bråd-
skande och med sådan oro i blicken fram emot sin
stackars herre? Det skulle ju ännu mera förvirra ho-
nom — hemskare syn hade väl sällan mött deras
blickar. Konungens af naturen välbildade anletsdrag
voro till ytterlighet bleka och alldeles förvridna af
raseri. Hans långa, rödbruna skägg, eljes så sirligt
upplagdt och krusadt, var hoptofvadt och, liksom det
bredrandiga bruna silkestyget i tröjan och dess vackra
guldstickning, nedsöladt af det varma vinet och de
syltade frukterna, som hän förtärt.
Plötsligt hejdade han sig framför en af de minste
spelmännen. Hans stora, drömmande ögon stirrade
ett ögonblick rätt framför sig, liksom han sökt något
föremål tusen mil borta. Derpå såg han tvärt neri
golfvet och orden störtade fram ur munnen:
»Du hviskade något om mig! Du hviskade något
förfärligt!» ... Han sänkte nu rösten till en svag
hväsning, som småningom stegrades: »Jag befaller
dig, hör du, . .. Säg om det för mig, högre! högre!
högre! ... Så högt, att min svarte skrifvare der nere
kan teckna upp det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
