Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort honom försigtig och han kände af erfarenhet
att de höge herrarne hade ofantligt lätt att glömma
hur en sak gått till, när rättvisan efteråt skulle ran-
saka, samt att det då var det ringare folket, hvilket
utfört gerningen, som fick både stå och svara derför.
Derför kunde det inte skada att han gaf lång be-
tänketid. Då märkte han hur konungen mer och mer
förlorade tålamodet. Han kunde inte dröja längre,
tänkte han, och höjde sin bardisan för att stiga fram.
Man var i förfärlig spänning. Skulle väl konun-
gen i sin blinda yra på fullt allvar vilja rigta mord-
jernet mot en af landets förnämste män, hans egen
frände? Sjelfve prokuratorn blef orolig och såg med
otåliga blickar på Max Klo, som han tyckte ktef
fram i allt för sakta mak, Då slutade konungen med
ens att ropa. I stället för att befalla drabanten att
skyndsamt göra sin pligt och lyda sin konungs bud,
råkade han i fullt ursinne, stampade i golfvet och
vrålade, så att hvit fradga stod om munnen på ho-
nom och vätte skägget, Derpå drog han sin daggert
öch rusade mot drabanten, ropande:
»Du, alla djeflars afskum! Du skall dö först af
alla, dö som en förrädare, som en skälm, som en ...»
Han drog vapnet till baka för att sticka till, då
en mjuk arm lade sig kring hans hals och en lugn,
varnande, ljuf stämma hviskade i hans öra:
»Han är ju din vän, kung Erik!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
