Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och temligen döf. Elin fick derför fråga om ett par
gånger, innan hon fick svar, hvilket var oföränder-
ligt det samma som hon alltid fått. Men gubben gjorde
ett tillägg, som kom henne att rysa till af förskräckelse.
»Om hon eller någon annan vore så enfaldig», sade han
snäsigt med sin gnällande röst, »att de trodde att en
lifdömd fånge kunde få nåd och komma på fri fot,
kunde de lika gerna börja tro på de dödas uppstän-
delse. Hennes spring gjorde derför intet till saken»,
tillade han, i det han förde spetsen af sin stora gås-
penna till sin röda näsa, för att se om den var jemt
afskuren, »men kunde gifva hans yngre kamrater
anledning att drifva gyckel dermed; hvilket vore både
dumt och hjertlöst.»
Det låg emellertid, tyckte Elin, bakom hans snä-
siga ord en sällsam efterklang af vänlighet, och utan
att fästa sig vid hans vresiga miner, gick hon raskt
fram till bordet der hän satt och fortfor att fråga,
tills han slutligen gaf henne reda på både ett och
annat, som hon aldrig hört förr. Han berättade henne
sålunda, att domen öfver Sven Torsson väl var ut-
skrifven, men att den ännu saknade kungens under-
skrift. Fribrefvet åter, som Olof Larsson sjelf skrif-
vit ut, hade prokuratorn, för hvilken han visat det,
rifvit i stycken.
Elin stod en stund mållös af häpnad. I ett ögon-
blick voro alla hennes kära förhoppningar svikna. Hon
kände sig förintad, kände sig som den skeppsbrutne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
