Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad säger I der, qvinna!» frågade han, då han
säg att de gåfvo akt på honom: »Berätta allt och
dölj intet, hör du! Minsta orena ljud från din sladd-
rande tunga skall blifva din likpsalm!»
»Du gör orätt, qvinna», återtog han, då Elin be-
rättat hvad hon visste om Sven Torssons fribref och
de aningar hon nyss fått, att prokuratorn hade någon
ond plan i sinnet att gå kungens dom i förväg, »Göran
har tvärt om fått vår befallning i dag att genast
sända dit ut vårt fribref. — Han är väl din fästman,
den unge väpnaren? Inte! — Nå, likgodt! Innan morgon
gryr, bör han vara här, för att tacka dig för ditt del-
tagande.»
Elin kunde knappt tro sina öron. Allt hennes
bekymmer hade sålunda varit öfverdrifvet, kanske
onödigt. Det var endast hennes egen fantasi, som
tornat upp ett berg af ett litet sandkorn och gjort
hennes aningsfulla, oroliga längtan till den största
ångest.
Konungen såg hennes rörelse. Han hade fäst
sig vid hennes vackra ansigte, och det var med en
behaglig, på en gång mild och nedlåtande ton i rösten,
som han bad henne gå tillbaka till sina sysslor.
Men hans tankar voro aldrig stilla. Plötsligt kom
en blinkning öfver ögonlocken.
»Sade Göran», frågade han Elin, som redan stod
vid dörren, »att qvickt handladt förtjenar dubbel lön?»
»Ja, Ers Majestät.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
