Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skymningen vardt allt djupare och tjenarne i förma-
ket slutligen kommo in för att tända ljusen.
I detta ögonblick var det som Elin instörtade
i frustugan och, knuffande undan dörrvaktaren, som
sökte hindra henne, sprang in i den yttre säng-
kammaren och kastade sig på knä för Karin Måns-
dotter, hvilken just gått dit ut för att framtaga ljus-
stakar och lampetter.
»Hvad har händt?» ’utropade denna öfverraskad.
»Hvad har du gjort?»
»Ack, kära, nådiga fru», svarade Elin och kysste
hennes klädningsfåll, »hjelp mig i min stora nöd!»
»Om jag kan, vill jag visst göra så. Men icke
nul — Kan du icke komma åter i qväll? tillade hon,
i det hon sänkte rösten och kastade en snabb blick
bakom sig, liksom hon fruktat att konungen stått der
och lyssnat till hennes ord.
»Ack, hvarje minut är dyrbar. Herr Göran har
sändt bud till Svartsjö denna qväll. . . . Det anas
mig att det är i ond afsigt . . .»
»Tyst, för himlens skul!», afbröt henne Karin
Månsdotter ännu mera lågmäldt, i det hon drog
henne upp från hennes knäböjande ställning, »intet
ord här mera om denna sak.»
Men denna försigtighet kom för sent. Konungen
hade hört Elins sista ord och stod redan i dörren,
lyssnande med misstrogen min till hvad de sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
