Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— med rätt eller orätt — att grefve Svante och
några af herrarne åter igen varit vid Gripsholm, för
att söka komma i förbindelse med hertig Johan, som
de ville skulle taga sig an deras sak mot konungen
— hvilken de fruktade skulle allt mera kringskära
deras privilegier — då de skulle lofva att i utbyte för.
hjelpa honom till kronan. Och detta rykte hade icke
väl nått fram till konungen, förr än han genast lät
kalla prokuratorn till sig. Det var såsom skrifvet
i stjernorna att de icke kunde undvara den ena den
andra. När Göran kom var det icke fråga om hårda
ord längre. Smekt och fägnad på bästa vis fick han
till och med taga högra handen af konungen, då denne
satte sig till qvällsbordet. Och alla, som talat illa
om den skälmen prokuratorn, eller den blodgirige
hunden Göran, under den tid han varit borta, gingo
nu omkring med ängsliga blickar, funderande på om
någon skulle minnas deras ord och förråda dem.
Under tiden hade Sven Torsson kommit fri ur
fängelset och skyndat sig till staden, för att tacka
vänner och gynnare, som icke glömt bort honom i
hans stora nöd.
Bland de första han besökte var Benediktus, icke
minst af den orsak att han der hoppades träffa Elin;
ty upp i frustugan kunde han icke vara så djerf
att gå. Benediktus var sig lik, samma fryntliga
vänlighet som alltid. Han undersökte först hans
sär, hvilket blifvit mycket vanvårdadt i kölden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
