Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fukten, samt förklarade genast att Sven måste egna
det en sorgfällig vård inomhus, så vidt han icke skulle
taga skada till lifvet. Sven skrattade. En sädan
skråma, tyckte han, skulle knappast en liten djekne
klaga öfver. Men Benediktus skakade sitt gråa hufvud
med betänksam min. Många salvor skulle åtgå,
innan. det blefve fullt läkt, sade han. »För öfrigt
vore Sven icke rätt klok, om han så snart efter sin fri-
gifvelse gick omkring och lyste öfver allt. Gref
Svante hade fått i sitt hufvud att han, vare sig nu
kungen gaf nåd eller icke, skulle taga sin väpnare
och döma honom. Benediktus hade nyss hört att
Nils Bosson redan var ute i staden och slog efter
Sven. Det vore icke förständigt af denne att laga så
att han finge utbyta fångkällaren på Svartsjö mot den
på Hörningsholm. Och till slut, hvem visste hur
länge prokuratorn skulle förblifva i onåd? Komme
han åter till väldet, vore det bäst om Sven ännu en
tid hölle sig undan; ty Göran glömde icke fort när
han fått agg till någon.
Sven kunde icke annat än inse klokheten i
Benediktus’ råd och, efter att hafva pratat emot en
stund, beslöt han också att följa dem. Han skaffade
sig derför ett enkelt herberge långt ute på norra
malmen, samt gick sällan ut, om icke för att besöka
Nils Bardskär, som skötte hans sår, eller vakta i när-
heten af kyrktrappan, i hopp om att få se en skymt
af Elin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
