Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag tackar dig, gamle», sade kungen åt Bene-
diktus, i det han stannade tvärt och såg sig tillbaka
mot staden. »Jag tackar dig särskildt för dina goda
råd i dag. Men ett skall du berätta oss. Har någon
sagt dig hvarför det endast var erkebiskopen och
rikskansleren som kommo oss till mötes, då vi an-
lände till Flottsund? Vi fingo gå till fots hela långa
vägen ända upp till staden, till stor spott och smälek
för allt folket. Det anstod i sanning icke vår höghet
och kungliga dignitet.»
»Min nådige herre må förlåta dem», svarade
Benediktus saktmodigt. »Men det var en ren till-
fällighet. Göran försade sig om tiden då håpen skulle
komma.»
»Jaså! Vi kunde just tro att det var Göran som
varit framme igen.»
»Han var mycket ledsen derför», sade Benediktus,
som icke kunde låta bli att lägga ett godt ord äfven
för denne sin värste ovän.
»Har du gifvit akt på honom, Benediktus?» —
återtog konungen mera lågmäldt. — »Så han smilar
och kryper! — Vet du, jag tror att det är hans afsigt
att en dag regera riket . . . . .?»
»Det är icke möjligt!»
»Jo du! Han är som råttan. När hon kommer
till osten, nöjer hon sig ej förr än hon ätit upp honom
hel och hållen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
