Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen stampade med foten af otålighet och
det började att rycka nervöst i hans ögonlock, såsom
alltid då han blef häftig.
»Nådige herre, förlåt om jag icke uttrycker mig
nog tydligt», sade Benediktus undfallande. »Min
mening var endast att råda till varsamhet.»
Han ville göra allt för att hjelpa de fångne her-
rarne, tänkte han, och detta icke minst för konun-
gens egen skull, då han klart insåg, hvilken storm
som komme att uppstå i landet, om något större
ondt vederfores dem. Men i den upprörda sinnes-
stämning, som konungen för tillfället befann sig, vå-
gade han icke gå längre.
»Till varsamhet?» återtog konungen skrattande,
»Är det icke just våra egna ord? Våra ovänner
begära icke bättre, än att vi skola begå något våld.»
Nu ändrade han hastigt minen och slutade med
ett. torrt skratt, hvarpå han sköt baretten ned på
venstra örat och fortfor, i det han långsamt närmade
sig ingången, der drabanterne stodo:
»I menen kanske, gamle, att jag ej får lugn förr
än jag ser Nils Stures hufvud mellan hans fötter?
Ha, ha, ha!»
»Gud bevare mig från denna tanke, nådige herre,
Någon dylik har jag aldrig haft. . . .»
Den gamle hederlige doktorn såg helt förskräckt
ut, der han med sänkt hufvud följde konungen. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
