Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dunkla tal om nåd och mord i nästan samma ande-
tag var en gåta, som han icke kunde tyda.
Drabanterne hade högburit sina bardisaner, då
de sågo konungen närma sig. Ett par af dem skyn-
dade fram för att öppna dörrarne, troende att han
ville besöka ständerna.
Då steg Göran Persson ut öfver tröskeln.
Han var varm och röd i ansigtet efter striden,
som ännu pågick der inne i qvalmet. Det hade gått
hett till. Många härda ord hade han vexlat och ännu
vägde det. Segern tycktes dock luta mer och mer
öfver åt hans sida. Endast presterna gjorde ännu
motstånd och påstodo, att de bevis han framlagt
icke gjorde tillfyllest. Men borgare och bönder hade
redan allmänt sällat sig till hans anhang. De ville
blott hafva en konung, hade de ropat, icke hundra
tyranner.
Han hade just ärnat på nytt taga till ordet, för
att rigta ett sista förkrossande angrepp mot dem af
sina motståndare, som ännu icke lagt ner sina va-
pen, då Mårten Skrifvare kommit fram till honom
och hviskat några ord i hans öra.
Det är omöjligt, hade han tänkt inom sig sjelf,
då denne framfört sitt ärende. Förr skulle himlen falla
ned än kung Erik kunde lemna honom i sticket.
Kungen hade ju nyss velat taga de fångna herrarnas
lif utan dom och ransakning, och nu hette det att
han ville skänka den förnämste af dem, gref Svante;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
