Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i staden». ... Ja, jag kunde förstå att du gjorde det
efter som du kromade dig så. ... Men märkte du
också att då han fick se oss, vände han sig bort? . ..
Ack, kära Brunte, han har nog glömt både dig
och mig.»
Hon reste sig upp och torkade tårarne ur ögo-
nen, då någonting, som prasslade bakom hennes rygg,
kom henne att hastigt se sig om. Åter igen var
det ju den otäcke Herkules som var efter henne,
tänkte hon, och vinkade åt honom att gå sin väg.
Men han sprang i stället upp på en stor hö-
säck, tätt invid henne, och sträckte sig fram så långt
han kunde för att fatta henne om lifvet.
»Hvad gör du, Herkules?» utbrast hon förvånad.
»Ack, allra käraste Elin! Det är mig du äl-
skar! — Gif mig nu tusen kyssar ...»
Hans läppar skälfde af sinlig lusta, der han stod
på hösäcken och stirrade henne i ansigtet med sina
stora, bruna ögon.
»Du är då alldeles förryckt», svarade Elin barskt
och stötte till honom för bröstet, så att han tumlade
ned under hästen, hvarpå hon rusade in i stugan,
der man nu gjorde sig redo att gå till hvila.
Sedermera under hela qvällen tyckte hon sig
likväl se dvergens fula anletsdrag och stirrande, vid-
öppna ögon samt höra de små silfverbjellrorna i hans
getskinnskåpa pingla i sina öron. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
