Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Karin Månsdotter kunde konsten att läsa i
hans tankar och hon insåg genast hvar det hinder låg,
som först borde öfvervinnas. Hon förstod att ko-
nungen liksom de fleste misstänksamma menniskor
icke tyckte om att någon lade märke till hans miss-
tankar. Och i stället för att derför vidare söka öfver-
tala honom, började hon sjelf äta med god aptit samt
inbjöd både Benediktus och Dorti att följa sitt före-
döme och göra heder åt anrättningen.
Sedan konungen stått en stund tyst för sig sjelf
och med rynkade ögonbryn sett på hur Karin Måns-
dotter ätit upp det ena söta honingsbrödet efter det
andra, smög han också oförmärkt till sig ett dylikt
samt förtärde det, i det han vände ryggen till,
med stor glupskhet. Då de icke heller nu låtsade
märka någonting, tog han ett till och derpå åter
ett. Och snart blef han så rörd af deras godhet att
vilja fägna honom, att han fick gråten i halsen, me-
dan stora tårar kommo ned utför kinderna och vätte
det långa, brunröda skägget.
När han slutat att äta, lyckades det äfven Karin
Månsdotter att förmå honom lägga sig till hvila inne
i kammaren, der han också inom några ögonblick
föll i jemn, lugn sömn.
Under tiden som han sof utsändes ilbud åt alla
håll med de bönder, som prestens dräng kallat dit för
skallgången. Sålunda sändes budbärare till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
