Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hemta nya kläder, då ingen visste hvar kungen
kastat bort sin svarta drägt, samt till Upsala, för
att stämma riksråden och de förnämste af adeln att
möta så fort som möjligt vid Odensala kyrka.
På förmiddagen, medan konungen ännu sof, an-
lände Peder Brahe, Nils Gyllenstjerna, Sten Eriksson
och Sten Banér, jemte talrikt följe. De två sistnämde,
som varit fångne, hade endast genom en lycklig till-
fällighet undgått sina medfångars öde. Konungen
hade nämligen, såsom bekant är af historien, i sista
ögonblicket gifvit befallning åt Peder Gadd att han
skulle skona herr Sten; men som det fanns två med
detta namn och riksens profoss icke vågat sjelf välja
mellan dem, hade båda sluppit undan.
Närmare middagen infunno sig Hogenskild Nils-
son, Anders Sigfridsson jemte några rädsherrar också
med svenner och tjenare. I hvarje ögonblick kommo
större eller mindre flockar förbi kyrkan, styrande ko-
san förbi sjön upp mot prestgården. Snart var den
stora ängen på denna sida, ända långt bort emot sko-
gen, uppfyld af nyfikna menniskogrupper, som ifrigt
samtalade om den stora händelsen och som undrade
på hvad som nu skulle följa.
Göran Persson syntes icke till. Lika litet såg man
hans broder, Krister Persson, eller öfver hufvud taget
någon af deras anhang. Ilbuden, som afgått, hade också
fått sträng tillsägelse att icke yppa för någon annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
