Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har länge varnat er, nådig herre», sade han
och skelade på Karin Månsdotter, som under tiden
skyndat ut på trappan, för att höra hvad som orsakade
all denna uppståndelse, — »Jag har varnat för alla
dessa qvinnor, som ständigt och jemt följa ers maj:t.
— De hafva städse rufvat på er ofärd. — Nu hafva
de förmodligen valt denna dag för sina satans kon-
ster, då de trott sig vinna hjelp af våra nyss afsom-
nade fienders själar, som ännu sväfva öfver jorden!»
»Pest och förbannelse!» svor konungen till och
bet i hop tänderna.
»Ers maj:t drack väl icke djupt af den onda
saften?»
»Nej, Gud vare lof, Göran! .. . Men blott en droppe
kan vara nog. Minns du det röda pulvret?» —
Räddhågan ville återtaga sitt välde öfver honom.
Men han kände hur blodet rasade i ådrorna. Ännu
sjödo der lifvets starka safter. — Plötsligt for en
ny tanke genom hans hufvud. Hvem var det väl som
handlat lömskt och nedrigt mot honom — som sändt
honom drycken? — som kommit till honom under
det godas mask, under sken af att vilja styrka honom,
men med sveket i hjertat? — Jo, just den som han
älskade mest på jorden, den för hvilken han, som
eljes var så sluten, som eljes behöll så allt för sig en-
sam, yppat sina intimaste hjerteutgjutelser, sina blö-
digaste stämningar. Men ju mera förtrolighet, dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
