Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, i det hon vinkade med handen åt knektarne att
gå tillbaka; »vet att detta är husransakan i konungens
borg.»
»Det vet jag full väl och tar ock ansvaret derför
på mig. — Nå, edra sakramenskade hundar, han I
funnit spåret än?»
I detsamma som han med hög röst uttalade dessa
ord, märkte hans ständigt vaksamma ögon att Karin
Månsdotter tycktes med en viss oro, som hon för-
gäfves sökte dölja, betrakta någonting på den mot-
stående kortväggen. — Ja, ganska rigtigt, såg han —
der var ju en dörr. Det var gifvet att det var på
den vägen som hon hjelpt junkern å stad; ty på borg-
gården hade han ju sjelf hållit vakt och var der-
för alldeles viss på att ingen menniska gått ut den
vanliga vägen. — Men hvart ledde väl denna andra
utgång?
»Öppna dörren der borta!» skrek han åt knek-
tarne, som ännu icke kommit sig rigtigt för med att
söka bland alla dessa mjölsäckar och baktråg, som
stodo uppradade utefter väggarne, och de störtade fram
i en klunga för att efterkomma hans befallning, Men
dörren var stängd och omöjlig att slå in med deras
bardisaner.
»Hvart leder dörren der?» frågade han Karin
Månsdotter i försmädlig ton.
»Det må I sjelf utforska, Göran!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
