Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt förloradt och springa sin väg, kom en häftig oro
öfver honom. Något sådant hade han aldrig kunnat
drömma om. Och hvad skulle nu följa? — Om han
helt modigt ginge dit ner, skulle verkligen de uslin-
garne våga bära hand på honom? — Kanske ville de
blott föra honom inför sina höfvitsmän och låta desse
döma? — Då skulle han nog veta försvara sig. Ännu
hade han flere borgare på sin sida och bland de röde
hingstridarne voro flere hans vänner; andra kunde
köpas för guld och rika löften.
Men det var ju helt enkelt orimligt att kungen
kunde så öfvergifva honom. Han måste hafva miss-
tagit sig. Kanske hade denne endast sprungit bort
för att kalla på de fänikor, som stodo qvar på yttre
borggården, för att med deras hjelp qväsa de upp-
roriske? — Senast förlidne natt hade ju kung Erik
svurit vid sitt hufvud att det icke fanns någon enda
menniska inom Sveriges rike, som han satte så högt
som Göran och på hvilken han så tryggt litade un-
der denna hårda tid.
Nu kastade han åter en blick ned åt borggården.
Han såg hur nya flockar af knektar, anförde af sina
höfvitsmän, allt jemt stormade in genom porthvalf-
vet. Hela borggården var inom några minuter liksom
ett böljande haf af menniskohufvuden. De började
sprida sig i korridorer och trappor. Han hörde hur
de sprungo omkring der nere, skrikande och smällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
