- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
211

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krucifixet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När dörren åtskilde dem, tyckte Fransiska sitt bröst lättadt, utan att lågan, som där så oförtänkt uppflammat, ville minska sin kraft. Hvad voro nu alla de öfverspända föreställningarna om framtiden mot det enda ögonblickets sälla njutning, då hon vaknade i ynglingens famn! Huru långt hade villan icke aflägsnat henne från möjligheten att blifva lycklig? Äfven om jag genom ett underverk kunde upphöjas till hans like — tänkte hon vid sig själf — eller han vore nog fördomsfri att genom ståndsskillnadens uppoffring vilja ställa sig i bredd med mig, kan vår närmare förening aldrig äga rum; ty säkert skulle han fly från min åsyn, så snart affällingsbrännmärket upptäcktes på min panna.

Då hon på väg till drottningens rum passerade det med tvenne stora speglar prydda inre förmaket, upptäcke hon först fullkomligt, hvilken stämpel af förvirring sinnesoron kvarlämnat. Hvarje rörelse i grannskapet af drottningens sängkammare kom henne att darra, och blott genom furstinnans oförklarliga uteblifvande undgick hon en med skäl fruktad ransakning.

Kristina läste väl det ofvan omtalade brefvet med så naturligt låtsad liknöjdhet, att ingen af gästerna kunde misstänka dess innehåll vara annat än hvad hon leende föregaf, nämligen ett illa beräknadt tiggeri; men efter en stunds förlopp förde hon handen hastigt till pannan, sägande: »Par Dieu, så när hade jag glömt hvad jag är skyldig rikskansleren. Han måste hafva del af en nyss ankommen depesch, jämte min befallning huru den skall besvaras. Ursäkta därför att jag bryter vårt muntra lag. Inom en timme skall jag vara åter.» Nästa ögonblick stod hon i sin studerkammare, där Cassati redan befann sig.

»Ni har låtit kalla mig; hvad är på färde?» frågade hon med oroliga åtbörder.

»Ännu i denna natt bör jag vara på vägen till Rom,»
svarade jesuiten.

»Akta er att göra uppseende!»

»Nar dammen gått sönder, måste man fly. Rikskanslerens kunskapare äro vår hemlighet på spåren; de ha uppfångat ett bref till Malines.»

»Då borde väl han först resa.»

»Nej; de i brefvet nyttjade uttrycken kunna snarare lämpas till min ställning än hams här i landet.»

»Hvem har sagt, att de kunna utfinna chiffern?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free