- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
234

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hofcirkeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Denna fråga,» svarade Adolf, »skulle påkalla ett mindre angenämt svar, om jag ej nyss sett er blifva förorättad och i följd däraf kan finna billigt, att harmen ännu jäser i ert sinne.»

»Ni hyser då verkligen medkänsla för min belägenhet?»

»Jag måste afhålla mig från att bedöma den, så länge jag ej känner hvad drottningen gjort för er upprättelse; men att händelsen gått henne till hjärtat, tror jag säkert, och då torde ersättningen uppväga skadan.»

»Ersättning, säger ni! Sådant kan ges åt usla slafvar eller låga smickrare. En man af ära fordrar upprättelse eller tar sig hämd. Majestätet är oåtkomligt, det vet jag ganska väl; men dess tjänsteandar stå under rättvisans färla. Lärdomsidkaren brukar icke svärd, och därför tror mången inbilsk narr, att han är beröfvad alla vapen. Tiden skall visa, huru falsk denna uträkning är, ty då såret, som värjan åstadkommer, läkes inom några månader, verkar satirens på en papperslapp utgjutna gift fördärf ännu i aflägsna tidsåldrar. Jag vill skrifva en afhandling om detta skändliga hof, jag vill måla dess löjligheter med eldbokstäfver, jag vill...»

»För allt i världen, sansa er! Besinna hvad följderna kunna blifva af detta barnsliga hot. Ett ord från min mun, och ni sitter där ni säkert skall behöfva kattögon för att få afhandlingen färdig.»

Denna hotelse åstadkom en högst besynnerlig verkan. Liksom han redan varit på första trappsteget till ett underjordiskt statsfängelse, ilade Mejbom baklänges utåt golfvet, ända tills han stötte mot ett alldeles opåräknadt hinder, eller Bourdelot, hvilken riktigt fångade honom i flykten, därvid sägande: »Mon Dieu, hvad ni är begåfvad med beundransvärd rörlighet! Jag har sprungit kring hela slottet för att söka upp er och be er genast komma till drottningen. Ni tiger? Intet ord af tacksamhet, intet svar!»

»För hennes majestät vill jag yttra mina tankar i enrum, enär tillfallet så fogar. För dig, din spetsbof, har jag ej annat svar än detta!» Härvid gaf han fransmannen en fet örfil och skyndade sig bort.

Från sitt löjliga grin öfvergick fransmannens ansikte till någonting infernaliskt. Krampaktigt körde han högra handen i barmen, blottade till hälften en gömd dolk och gick sina färde; men därunder skallade i de tomma rummen ett hemskt hånskratt, alldeles likt det som hördes i Kungsträdgården.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free