Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden snart befrias från detta missfoster. Låt mig veta hennes bostad! Ännu i dag vill jag resa till Stockholm.»
»Vi kunna väl träffas på närmare håll!» ljöd en främmande stämma, och med blixtens hastighet flydde Nepomucena från en i rummet varande garderob. Adolf störtade väl genast efter, men flyktingen hade medtagit nyckeln och slagit dörren i lås.
»Det är således afgjordt, att ni stannar kvar vid regementet?» frågade kvartermästaren och gnuggade händerna.
»Ja, vi skola icke så snart åtskiljas som jag trodde, min redlige vän,» svarade kapten von Findling.
»Nå, då tar jag ej heller afsked. Kors för tusan, herr
kapten, tänk om det ännu en gång kommer att smälla på
allvar; hvad skulle vi icke kunna uträtta tillhopa!»
»Vågar jag räkna på er fullkomliga tillgifvenhet?»
»I lif och död; Jonas Kraft sviker icke sitt befäl!»
»Men om jag, midt under freden, fordrade ett vågstycke af ovanlig beskaffenhet? Om jag, till exempel, bad er gripa en ond ande?»
»Befall! Sådant strider icke mot disciplinen.»
»Så hör hvad jag vill säga. Den där besynnerliga kvinnovarelsen, som, under pagedräkt, af er arresterades på Stockholms slott, har behagat infinna sig här i staden och drifva sitt spel med en person hvars öde rör mig ganska nära. Ej länge sedan befanns hon gömd i samma rum där vi trodde oss utan alla vittnen, men det var omöjligt att gripa henne, emedan hon började reträtten ganska tidigt och slog dörren i lås. Min väns framtida lycka beror till större delen på denna varelses tunga; därför måste jag antingen bli öfvertygad om att hon lämnat orten, eller äga henne i mitt våld, åtminstone tilldess drottningen rest. Om jag minns rätt, hyste ni ej särdeles fördelaktiga tankar om hennes forna lefnad; ja, jag tror till och med, att ni ansåg henne för en trollpacka?»
»Hon torde väl vara värre än det, när allt blir upplyst.»
»Ni vill således hjälpa mig att gripa henne?»
»Fruntimmersjakt är i allmänhet ett vanskligt tidsfördrif; men, lika mycket, jag skall bli er man denna gång, mot löfte att ni håller mig ryggen fri från ansvar, om hon blir öfverlämnad med kringvriden nacke.»
»Det torde falla sig något svårt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
