Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - I. Gud - B. Guds väsende och egenskaper - 1. Evighet och föränderlighet - 7. Oändlige, o du, vars hand - 2. Allmakt - 8. Dig allena vare ära - 3. Helighet och rättfärdighet - 9. Esaias såg den Allraheligste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I alla våra dagar.
Giv oss och våra barn din nåd
Och var med oss i råd och dåd.
Lär oss beredda vara
Var stund att hädanfara.
J. O. Wallin (1779—1839).
2. Allmakt.
8.
Dig allena vare ära,
Världars konung, härars Gud!
Från din tron, den himlar bära,
Evigt klädd i ljusets skrud,
Du din allmakts spira sträcker
Till ett rike utan gräns;
I din höghet, som förskräcker,
Dock din mildhet ses och känns.
2.
Vid din allmakts varde bliva
Världar, himlar, hav och jord;
Då du gräns för dem vill skriva,
Fordras blott ett enda ord.
Alla varelser försvinna
Vid din vink, som allt förmår;
Himlar fly och världar brinna:
Allt till intet återgår.
3.
Du, o Gud, om du behagar,
Ändra kan naturens bud.
Blott för oss de äro lagar,
Icke lag för dig, o Gud.
Då en blick ditt öga sänder,
Alla krafters motstånd flyr
För den makt med fria händer,
Som all världens öden styr.
4.
Du, då våld och list bereder
Dygdens undergång och fall,
Ondskan till det målet leder,
Där dess bölja stanna skall.
Du, då dygdens vänner bäva,
Med osynlig hand förstör
Farorna, som kring dem sväva,
Och till lugn dem återför.
5.
Giv, o Gud, mig ljus och styrka
Att i tron dig hålla kär,
Att med heligt hjärta dyrka
Dig, som Gud och Fader är.
Låt mig nöjd din kärlek skåda,
Lik din sol var morgon ny,
Och i all min nöd och våda
Till din makt med glädje fly.
S. Ödmann (1750—1829).
3. Helighet och rättfärdighet.
Es. 6.
9.
Esaias såg den Allraheligste,
I helgedomen sig nedsänkande
På majestätets tron.
Allt Sions hus
Uppfylldes av hans klädafåll med ljus.
Kring den, för vilken himlen ej är ren,
Serafer syntes i fördunklat sken.
För konungarnas konung skylde de
Med vingar två sitt klara anlete,
Sin fot med två, med två ock flögo de.
Hans namn, som evig’ är, lovsjöngo de:
Helig är Gud, Jehova Sebaot!
Helig är Gud, Jehova Sebaot!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
