- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
77

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 97. Med rört och tröstat hjärta - Jesu begravning - 98. Ack, hjärtans ve

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

4.
Du som till mänskors bästa
Har själv uppoffrat dig,
Hjälp ock, att jag min nästa.
Må älska såsom mig!
Om hat och otack blir min lott,
Må jag dock ej förtröttas
Att göra likar gott!

5.
Och när min tid är ute
Och slutad är min strid,
Jag till ditt bröst mig lute
Och finne evig frid.
Den dig bekände här med fröjd,
Den vill du ju bekänna
Hos Gud i himlens höjd?

J. Gesenius (1601—1678).
Dansk bearb. (1700-talet).
J. O. Wallin (1770—1839).

Jesu begravning.

98.

Ack, hjärtans ve,
Att jag skall se
Guds egen Son försmädas
Och Guds väsens beläte
Under föttren trädas!

2.
O sorg och nöd!
Se Kristus död
Och uppå korset dräpen!
Den har visst en själ av sten,
Som ej varder häpen.

3.
Den store Gud,
Vars röst och bud
Kan hela jorden röra,
Lät som mänska tyst och död
Sig i jorden föra.

4.
Oss syndare
Bör slikt ej se
Förutan gråt och tårar,
Ty det är vår ondska stor,
Som Guds Son så sårar.

5.
Han trädde fram,
Ett menlöst lamm,
Och lät sitt blod utgjuta,
Att vi nåd och salighet
Må för hans skull njuta.

6.
Ack, ljuvsta mun,
All sannings brunn!
Du är oskyldigt slagen
Och utav vår mun förrådd,
Hädad och bedragen.

7.
O Brudgum skön,
Bland mannakön
Finns ingenstäds din like;
Likväl blev du blott och arm
Men vi därmed rike.

8.
O, huru säll
Är visst den själ,
Som detta rätt besinnar
Och sig med en stadig tro
Kristi död påminner!

9.
Ty efter han,
Sann Gud och man,
Led det han ej förtjänte,
Vi nu utan vår förtjänst
Salighet förvänte.

10.
Den nya grav,
Man honom gav.
Har nu så helgat jorden,
Att vår grav är oss en skön
Vilokammar vorden.

11.
I allan tid,
O Jesu blid,
Vårt hjärta vi dig giva,
Att du däri vila må
Och så när oss bliva.

12.
Ack, Jesu Krist,
Vår tröst förvisst,
Vi dig i trone bedje:
Låt din pina, kors och död
Lända oss till glädje.

J. Rist (1607—1667).
H. Spegel (1645—1714).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free