Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 107. Sig fröjde nu var kristen man - 108. Han lever! o min ande, känn - 109. Låt oss fröjdas, gladligt sjunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Det var så skrivet i Guds lag:
Han uppstå skall på tredje dag,
Sen han med sin försoningsdöd
Oss frälsat har från dödens nöd.
3.
Fast graven blev förvarad så,
Att han därur ej skulle gå,
Dock halp ej makt ej heller vård,
Han gick igenom stenen hård.
4.
Nu helvetet är nederlagt,
Och döden haver ingen makt.
Halleluja! Uppstånden visst
Är efter löftet Jesus Krist.
5.
Dess tackom vi dig, Jesu kär,
Som ur din grav uppstånden är.
Låt oss ock vara värdige
Med dig uppstå rättfärdige.
Latinsk hymn från gamla kyrkan.
Svensk övers. (1500-talet).
J. O. Wallin (1779—1839).
108.
Han lever! o min ande, känn
Din Herre och din Gud igen!
Han lämnat har sitt vilorum,
Och rösten höres, som var stum,
Och handen räckes, som var kall:
Han lever, och du leva skall!
2.
Så hör hans röst och tag hans hand,
Du främling från ett bättre land,
Som prövas här en liten tid!
Lyft upp ditt huvud, känn med frid,
Att prövotiden snart är all!
Han lever, och du leva skall!
3.
Och du som är i synden död,
Vak upp, statt upp, som Herren bjöd!
Botfärdig kom och trogen bliv,
Så haver du i honom liv
Förutan död och syndafall:
Han lever, och du leva skall!
4.
Hans ledning följ, och jämn och ljus
Blir vägen till din Faders hus.
Med kärlek, tro och saligt hopp
Fullborda här ditt vandringslopp,
Och sedan i hans armar fall:
Han lever, och du leva skall!
5.
Han framstår i sin härlighet,
Och över tid och evighet
Går upp rättfärdighetens sol.
Han lever! Himlen är hans stol,
Och jorden är hans fotapall:
Han lever, och du leva skall!
6.
Och världar skola hava slut,
Och stjärnor skola slockna ut
Och himlar störta med vår jord;
Men dig, som tröstat på hans ord,
Ej når förgänglighetens svall:
Han lever, och du leva skall!
J. O. Wallin (1779—1839).
109.
Låt oss fröjdas, gladligt sjunga,
Låt oss nu med själ och tunga
Prisa Gud på denna dag
För vår oväns nederlag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
