Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 5. Makar, föräldrar, barn - Vid brudvigsel - 335. Gud välsigna dessa hjärtan - 336. O du, vars kärlek sig förklarar - 337. Nu blott för världen två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5. Makar, föräldrar, barn.
Vid brudvigsel.
335.
Gud välsigna dessa hjärtan,
Helga dessa vänners band
Och i glädjen som i smärtan
Hägna dem med fadershand.
Bästa skatt i deras bo,
Mödans lön och vilans ro
Blive kärlek, dygd och tro!
2.
Blive många, blive lugna
Deras oåtskilda år!
Barn, som deras hjärtan hugna,
Träde fromt i deras spår!
Endräkt, flit och kristligt hopp
Bygge deras lycka opp,
Trygge deras hela lopp!
3.
På den väg, de skola vandra,
Led dem i ditt visa råd;
Låt dem, stödjande varandra,
Understödjas av din nåd.
Lydnad för din helga lag,
Visshet om ditt välbehag
Följe dem till ålderns dag!
4.
Låt dem, Herre, i din fruktan
Glädjens dag till mötes gå,
Tåligt böjas för din tuktan,
När du lägger korset på;
För varandra, som du bjöd,
Vara allt i lust och nöd,
Vara ett i liv och död.
5.
Och när sist vid dödens möte
Trogna makar skiljas åt,
När från vännens kalla sköte
Vännen sliter sig med gråt,
Trösta den som sorgen tär,
Att den sörjde hinnes där,
Varest ingen död mer är.
J. O. Wallin (1779—1839).
336.
O du, vars kärlek sig förklarar
I allt, som andas liv och tröst,
Men ljuvligast sig uppenbarar
I hulda, rena mänskobröst!
O, värdes själv den låga nära,
Som till vår sällhet och din ära
Du i förtrogna hjärtan tänt;
O Jesu, låt de ömma banden
Befästas av den gode Anden,
Som till vår helgelse du sänt.
2.
Med fromma böner, dyra eder,
Som utav rörda hjärtan gå,
De sälla två sig böja neder
Av dig välsignelsen att få.
På deras dunkla väg till griften
Dem förestå så många skiften:
Men live dem din kärlek opp,
Så skall den stilla dygdens trevnad
Försköna deras sammanlevnad
Och sällhet kröna deras lopp.
J. O. Wallin (1779—1839).
337.
Nu blott för världen två,
För Gud ett liv, en anda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
