Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 357. O Gud, som mina steg ledsagar - För åldersstigna - 358. Ålderdomen redan sprider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likna mot den fröjd.
Som väntar mig i himlens höjd.
8.
O du som räknat mina dagar
Och känner vad mig görs behov,
Jag vet, att du mig dock ledsagar
Till målet genom alla prov:
Ty är jag nöjd med ditt behag
Och tackar dig för varje dag.
J. O. Wallin (1779—1839).
För åldersstigna.
358.
Ålderdomen redan sprider
Kring min hjässa vita hår:
Jag till min förvandling skrider,
Trött av skiften, tung av år.
Gud, som har ledsagat mig
Genom livets mödostig,
Låt mig så min bana sluta,
Att jag må din glädje njuta.
2.
Ofta i min ungdomsyra
Överträdde jag din lag,
Maktlös att begären styra,
Ömsom brottslig, ömsom svag:
Syndens vana mig förfört,
Sent jag har din varning hört;
Och du har dock ej förskjutit
Den så länge mot dig brutit.
3.
Äntligt märkte jag min villa:
Värld, jag såg dig, som du var,
Såg, hur jag har använt illa
Himlens lån och styrkans dar;
Såg min trägna verksamhet
Offrad åt fåfänglighet.
Nu vad ogjort är jag finner,
Ack, då dagen ren försvinner.
4.
O, att flydda dagar kunde
Än tillbaka skänkas mig!
O, att du en livslängd unde
Mig på nytt att tjäna dig!
Fåfäng bön! Med tidens flykt
Denna tröst är från mig ryckt.
Men den trösten står mig åter,
Att som Fader du förlåter.
5.
Ur din bok. o Herre, plåna
Mina fels och bristers mängd;
Till nytt liv mig krafter låna,
Innan nådens dörr är stängd.
Om min dag gått fruktlöst bort,
Låt min afton, fastän kort,
Prov av kristna dygder skänka
Och dess himmel molnfri blänka!
6.
Låt mig leva till din ära
Och blott helga dig min själ;
Låt min vandel även bära
Frukter till min nästas väl.
Ök min vishet dag från dag
Och, om bördan gör mig svag,
Lär mig du att tåligt lida
Och din hjälp med lugn förbida.
7.
När den sista klockan klämtar,
När för ögat sprides natt,
När mitt bröst med möda flämtar,
När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
