Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 480. I Kristi sår jag somnar in - 481. Var är den vän, som överallt jag söker? - 482. Mina ögon snart sig lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är jag renad väl;
Anamma nu, o Gud, min själ!
P. Eber (1511—1569).
Svensk övers. (1600-talet).
481.
Var är den vän, som överallt jag söker?
När dagen gryr,min längtan blott sig öker;
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
Fast hjärtat brinner.
2.
Jag ser hans spår, varhelst en kraft sig röjer,
En blomma doftar och ett ax sig böjer;
Uti den suck jag drar, den luft jag andas,
Hans kärlek blandas.
3.
Jag hör hans röst, där sommarvinden susar,
Där lunden sjunger och där floden brusar;
Jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
Och mig hugsvala.
4. Likväl ett töcken mig från honom stänger:
Min bön men ej min blick till honom tränger.
Ack, såge jag hans anlet’ och mig slöte
Intill hans sköte!
5.
Ack, när så mycket skönt i varje åder
Av skapelsen och livet sig förråder,
Hur skön då måste själva källan vara,
Den evigt klara!
6.
O ljusets, fridens, salighetens kallat
När skall för mig din rena uppvälla?
Vem förer mig till dina friska flöden?
Den stilla döden.
7.
Var tröst, min ande, hoppas, bed, försaka!
Dig vännen vinkar: du skall se och smaka,
Hur ljuv han är, och sjunka i hans armar,
Som sig förbarmar.
8.
Snart till den strand, dar böljor sig ej häva,
Lik arkens trötta duva skall du sväva;
Till herdens famn lik rädda lammet ila
Och där få vila.
J. O. Wallin (1779—1839).
482.
Mina ögon snart sig lycka
Och ej öppnas här igen;
Snart jag handen av min vän
Här skall sista gången trycka
Och sen få en sömn så söt
I den stilla jordens sköt’.
2.
Hennes famn oss snart förenar.
Ostörd vila, ljuvlig ro
Sakta under jorden gro
Liksom guld och ädla stenar.
Bruket utav gråt och kval
Lägges av i dödens dal.
3.
Heta äro smärtans tider,
Hårda äro stridens prov;
Ack, men snart ej görs behov
Mera smärta, flera strider.
Kämpa, själ, en kamp så god!
Segern vinns i Jesu blod.
4.
Över molnen skall du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
