Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. Tidens skiften. Psalm 419-480 - 3. Årstiderna - Hösten - 477. Med hastat lopp och dunkelt sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
Tidens skiften
Hösten.
(1916)
1. Med has-tat lopp och dunkelt sken
Att upp-gå sor - ge - lig och sen
Oss so - len snart för - la - ter För - bi är å - rets
På mul-na fäs - tet å - ter.
skö-na tid, Och stormar stö-ra bygdens frid, Och täta
sku-rar sval-la. Den sis-ta blom-man lu-tad står, Och
i den kulna höstens spår De gu - la lö-ven fal-la.
2. Förbleknad åkern tynat av, Sin gyllne skrud
berövad. Till vilan i sin vintergrav Naturen går
bedrövad. Och över fjärran hav och land Sin kosa
till en bättre strand Nu luftens härar draga; Och
Herren dem sig tager an: De vandrande allena han
Kan mätta och ledsaga.
3. Men oss i själva vinterns bygd Vår Fader vill
försörja. Vi skola i hans milda skygd Än samma nåd
förspörja. Ej nöden oss förfära skall, Ej
vinternatten, mörk och kall, Ty Herren vill beskydda Den
stilla flitens förrådshus Och låta uppgå nådens ljus
Uti den frommes hydda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
