Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 2. Det kristna hoppet inför döden - 563. I Kristi sår jag somnar in - 564. Var är den Vän, som överallt jag söker?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kristna hoppet inför döden
697
2. Därmed jag vill för Gud bestå, När jag för
domen skall framgå. Med fröjd och frid far jag nu
hän: Guds barn här dör, dock lever än.
3. Nu väl, o död, du förer mig Till Gud, att leva
eviglig. Av Kristus är jag renad väl, Anamma nu,
o Gud, min själ. Okänd tysk förf. -.
(1640)
1. Var är den Vän, som ö-ver-
allt jag so - ker? När da - gen gryr, min
läng-tan blott sig ö - ker; När da-gen flyr, jag
än ej ho-nom fin - ner, Fast hjär-tat brin - ner.
2. Jag ser hans spår, varhelst en kraft sig röjer,
En blomma doftar och ett ax sig böjer. Uti den suck
jag drar, den luft jag andas, Hans kärlek blandas.
3. Jag hör hans röst, där sommarvinden susar,
Där lunden sjunger, och där floden brusar; Jag hör
den ljuvast i mitt hjärta tala Och mig hugsvala.
4. Likväl ett töcken mig från honom stänger:
Min bön, men ej min blick till honom tränger. Ack,
såge jag hans anlet och mig slöte Intill hans sköte!
5. Ack, när så mycket skönt i varje åder Av
skapelsen och livet sig förråder, Hur skön då måste
själva källan vara, Den evigt klara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
