Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen. Psalm 539-599 - 3. Uppståndelsen, domen och det eviga livet - 598. Eja, mitt hjärta, hur innerlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppståndelsen, domen och det eviga livet 633
(1600-talet)
4_
1. E - ja, mitt hjärta, hur in -ner - lig
Vad lust och glädje för - un-nas mig
Är fröjden, Då jag be-tän-ker, Att dö-dens län-ker
Av höjden,
Har Kristus bru-tit och Ii - vet skänker Av nå - de!
2. Med högsta lust jag min Herre Krist Tillbeder,
Som mig min salighets krona visst Bereder. Han
nåd mig giver Och trofast bliver; All nöd han fjärran
ifrån mig driver För evigt.
3. Liksom en fågel vid ljusan dag Sig gläder, Så
av Guds härlighet fröjdas jag Och kväder: Ditt folk
dig are, O Jesu käre, Och alla konungar dig hembär e
Sin hyllning.
4. Ej a, mitt hjärta med hugnad stor Sig höjer.
Mig så den fröjd, som i himlen bor, Förnöjer, Att vad
må hända, Vad Gud må sända, Jag klagar icke, ty allt
skall lända Till glädje.
5. När jag mig världens fåfänglighet Påminner
Och hur dess glädje, förrän man vet, Försvinner,
Med tröst jag minnes, Var livet finnes, Som» av
förgängelsen aldrig hinnes: Där o van.
6. Jag all min lit uppå Jesus Krist Vill sätta.
I trons förbidan jag väntar visst Med rätta, Att mitt
elände Skall få god ände Och jag få glömma all nöd
jag kände I tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
