Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiofjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakna oss. Ni måste lemna oss, grefve Fersen, jag befaller er det!
Marie Antoinette böjde behagfullt sitt hufvud, hon var ännu qvinnan, som kände sitt inflytande öfver hans hjerta; hon var ännu drottningen, som förstod att i sin befallning inlägga bönen om en väntjenst. Med en halft frågande blick på sin gemål lade hon handen på låsvredet, steg ur vagnen och ställde sig tätt framför grefve Fersen.
— Vi kunna med skäl antaga, att vår flykt lyckats, sade hon alltjemt, så att kungen kunde höra hennes ord och med ögonen med ett nästan bedjande uttryck riktade på denne man, som i lyckans dagar varit hennes gunstling, som i motgången aldrig svikit och nu under tusende faror ordnat och åvägabragt denna flykt. — Vi kunna antaga, att den lyckats, upprepade hon; — men om en upptäckt skulle ske, får ni icke finnas i vår närhet; det vore att blottställa er alltför mycket, kanske ert lif. Konungen vill det icke...
— Nej, nej, inföll Ludvig XVI, att följa med oss vore allt för stor fara! Tack för alla redliga tjenster... i lyckligare tider återse vi hvarandra!
— Om icke... sade Marie Antoinette och lade sin smala fina hand på grefve Fersens axel, — om det i stället är sista stunden vi stå, så här framför hvarandra, så, haf tack, min trogne riddare! Ett leende lyste upp hennes ansigte. Hon ville fortsätta, men rösten svek henne, och räckande honom sina båda händer, såg hon honom djupt in i ögonen samt hviskade: jag säger icke som konungen, i lyckligare tider återse vi hvarandra, ty jag tror icke mera på någon lycka, vi skola ej besegra farorna, utan duka under för dem. Jag säger: der uppe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
