Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På tro och loven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hutchinson. Hur i all världen ska jag kunna ta henne
hitupp. Vi är ju inte bror och syster, och for övrigt
har jag inte en gång träffat henne, och det kunde inte
passa sig att vi reste tillsamman. Naturligtvis skulle
det inte vara något ont i det — det vet vi bägge två,
men tänk på vad folk kommer att säga.
Pentfield svor halvhögt och skickade "folk" till ett
mindre kyligt ställe än Alaska.
— Om du nu bara vill höra på mig och inte strax
sätta dig på dina höga hästar fortsatte hans
kompanjon, så ska du få se, att det under förhandenvarande
omständigheter är det enda riktiga, att låta dig resa
hem i år. Det är ju bara ett år till det nästa, och
då kan jag ju ta revansch.
Pentfield skakade på huvudet, fastän det var klart,
att han kände sig starkt frestad.
— Nej, det går inte, Corry! Jag är dig mycket
tacksam för din vänlighet och allt det där, men det
går inte. Jag skulle skämmas över mig själv, varje
gång jag tänkte på att du gick här uppe och slavade
i mitt ställe.
Plötsligt tycktes en tanke vakna hos honom. Han
började rota runt i sin koj, rev omkring allting i ivern
och fick fatt på ett pappersblock och en blyerts, satte
sig vid bordet och började skriva, hastigt och utan att
betänka sig.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
