Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det senare är omöjligt, framgår tydligt ur minsta
eftertanke. Ty om ingenting fannes, som ej i hvarje
ögonblick blefre ett annat, så skulle man aldrig kunna säga
någonting bestämdt om något (Teait. 182). Det röda vore
icke mera rödt än icke-rödt, eftersom det oupphörligen
skulle slå öfver i ett annat; själfva rodnaden, om en
sådan här kunde uppfattas, skulle blifva svärta eller
någonting dylikt; ja, själfva kunskapen skulle ögonblickligen
slå om i icke-kunskap. Eller för att uttrycka saken på
annat sätt: det är omöjligt att antaga förändring, om man
icke tillika får antaga oföränderlighet, enär det alllid
måste finnas något, som förändras, och detta något måste
återfinnas i alla växlingens momenter såsom det i dem
alla gemensamma och lika. Men oföränderlighet finns icke
på Protagoras’ ståndpunkt: alltså skulle icke heller
förändring finnas. Och då förändringen eller rörelsen dock
var den enda verklighet, som enligt hans kunskapsteori
kunde erkännas, så får han då för sin kunskap ingen
verklighet alls, och hans kunskap blir kunskap om intet.
Detta kan aldrig sägas om den sanna kunskapen. Alltså,
den af Protagoras rekommenderade sensationen eller
varse-blifningen är icke den sanna kunskapen.
Varseblifningen eller den ögonblickliga uppfattningen
har då visat sig oduglig såsom sann kunskap. Om felet
låg i dess ögonblicklighet, så borde väl det felet hjälpas
genom den blotta ögonblicklighetens undanrödjande. Detta
fel synes vara afhulpet redan genom de
allmänföreställningar och meningar, hvilka tillsammans bilda de
populära öfvertygelserna eller åtminstone i det dagliga lifvet
förekomma. Enligt det vanliga föreställningssättet äro
sinnesförnimmelserna visserligen i den mening kunskaper, att
de gifva innehåll åt kunskapen, men de äro icke att sätta
såsom liktydiga med kunskapen i det hela. Sinnesför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
