- Project Runeberg -  Platon : populära föredrag /
151

(1905) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blilrande och kroppsliga tillämpad idé. Idéen tillämpad
på det blifvande och kroppsliga ger dettas lagar och
former. Lagar och former, hvilka icke kunna undvaras, såvidt
det blifvande och kroppsliga skall kunna vara till. Dessa
allmännaste lagar och former äro de s. k. matematiska;
lagar och former, hvilka därför äro de allmännaste, att
de angå det blifvande och kroppsliga, just för så vidt som
det förra är i tiden och det senare i rummet, men detta,
att vara i tiden och i rummet, är det första, som man
om det blifvande och kroppsliga kan säga. Den
matematiska sidan af den ändliga världen eller fysis är nu af
denna värld en sida, och betraktelsen af den sidan bör
då ingå uti betraktelsen af den ändliga världen i det hela,
d. v. s. uti fysiken. Men kunskapen om dessa i världen
ingående matematiska bestämningar är matematiken; denna
skulle alltså tillhöra fysiken i platonsk mening, eller
fysiken kan begagna sig af matematik. Matematikens giltighet
såsom sann kunskap beror däraf, hvilken giltighet såsom
sant varande det har, om hvilket matematiken handlar.
Matematiken handlar om de allmännaste former (rums- och
tids-) som det blifvande nödvändigt måste äga, om det skall
vara blifvande, och det kroppsliga nödvändigt måste äga, om
det skall vara kroppsligt. Dessa formers giltighet beror
naturligtvis på giltigheten af det, hvaråt de äro former,
eftersom former icke kunna vara till utan ett för dem
ämnadt innehåll. De äro former åt det sinnliga; på det
sinnligas giltighet beror alltså deras egen. Om det
sinnliga är, och for så vidt det sinnliga är, äro de
nödvändiga, annars icke. Men det sinnliga är icke i oafkortad
mening: det är ej genom sig själft. Formerna få således
endast, hvad man kallat, en hypotetisk eller villkorlig
giltighet; och då detta gäller om formerna, så gäller det
det äfven om den kunskap, som har dem till sitt innehåll:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwplaton/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free