Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
England och Amerika. Mrs Bull läser, skrifter och
talar norska obehindradt, ehuru hon skrattande
vägrade att tala med oss, emedan, som hon sade, hennes
norska alltid var sämre på våren och förkofrades forst
mot hösten, då hon under dotterns ferietid eller
under besök i Norge var i tillfälle att tala det.
Efter middagen fingo vi höra Saeteijaöntens
Söndag, föredragen på den af Ole Bull sjelf konstruerade
flygeln. Åren 1867—69 sysselsatte sig konstnären
med en uppfinning, afsedd att förbättra
resonnansbott-nen i pianos. Han offrade tid, penningar och tankar
på sin idé, men lyckades ej förrän hans vän, John
Ericsson, hörde derom, bad honom utveckla sin plan,
och utförde den till Ole Bulls stora tillfredsställelse.
Endast två instrument blefvo gjorda enligt den nya
uppfinningen. Det var konstnärens lifliga önskan att
popularisera den, men döden omintetgjorde hans afsigt.
I det varma eftermiddagssolskenet gingo vi
omkring i trädgården, parken och stallet, der tre söta
crémefargade norska hästar helsade oss med
gnägg-ningar. Deras föräldrar hemfördes af Ole Bull vid
hans sista återkomst från Norge, och mrs Bull
berättade rörd, medan hon smekande klappade dem,
hur han gladt sig åt dem, hur han tamt dem och
hur tillgifna de varit honom, öfver allt omkring och
i huset rådde tystnad och ordning. Viburnum och
syrener, sumach och azaleor stodo som små och stora
parasoller på gräsmattorna. Gamla, kanske
hundraåriga träd skymde fönstren. Huset, med sitt öfverflöd
på breda fönster, sina korridorer, sina glasdörrar vet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
