- Project Runeberg -  Quo vadis? Berättelse från Neros dagar /
142

(1930) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Maggie Olsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 142

jag till Antium. Ni äro alla små och kunna ej fatta, att jag behöver stora
ting.

Så slöt han ögonen till tecken på, att han ville begiva sig till vila.
Hovmännen drogo sig tillbaka. På vägen ut sade Petronius till Vinicius:

—- Du är även inbjuden till festen. Cæsar har avstått från sin resa, men i
stället kommer han att rasa så mycket mer i Rom. Sök även du glömska och
tidsfördriv i dessa vanvettiga orgier. Vi ha ju erövrat världen och ha vä!
rätt att roa oss. Du, Marcus, är en mycket vacker yngling, och det är ett
av skälen till den svaghet, jag hyser för dig. Vid Diana av Ephesus! Du
skulle själv ha sett dina sammanvuxna ögonbryn och ditt ansikte med de
ädla romerska dragen! De andra se ut som frigivna slavar vid sidan om dig.
Jag är övertygad om, att Lygia i dag skulle varit i ditt hus, om det inte vore
för den där dumma läran. Sök icke än en gång bevisa för inig, att de kristna
icke äro fiender till livet och människorna. De ha behandlat dig väl, och
du kan vara dem tacksam. Men om jag vore i ditt ställe, skulle jag hata
denna lära, och söka nöjet där det finnes. Du är en vacker ung man säger
jag dig än en gång, och Rom vimlar av frånskilda kvinnor.

— Det förvånar mig, att du ej blivit trött på allt detta, svarade Vinicius.

— Vem påstår, att jag icke blivit det? Det har länge tråkat ut mig, men
jag är inte så ung som du. För övrigt har jag andra passioner, som du
saknar. Jag älskar böcker, vilket du inte gör. Jag tycker om poesi, som endast
tråkar ut dig; jag tycker om ädelstenar och hel del andra saker, som du ej
bryr dig det minsta om. Jag har reumatism i ryggen, vilket inte du har,
och slutligen har jag funnit Eunice, och du har icke funnit någon sådan,
som hon. Jag trivs bra hemma bland mina konstverk, men av dig skulle jag
aldrig kunna göra en estetiker. Jag vet, att jag icke kommer att finna mer
i livet, än jag redan funnit, men du söker och hoppas ännu på någonting
utan att veta det. Jag längtar icke efter döden, men om min timma snart
slår, skall jag icke dröja, jag skall endast söka göra mina sista stunder så
lustiga som möjligt. — Det finns lustiga skeptiker här i världen. Stoikerna
äro narrar i mina ögon, men stoicismen skänker ändå människorna
tapperhet och styrka. Dina kristna däremot föra endast sorgen ut i världen, och
sorgen är detsamma för livet, som regnet för naturen. — Vet du, vad jag
fått höra? Vid den fest, som Tigellinus anordnar vid Agrippas damm,
förekommer även en lupcinar, där kvinnor av Roms förnämsta familjer komma
att uppehålla sig. Kanske du kan finna någon skönhet där, som kan trösta
dig? Så ser vårt romerska kejsarrike ut. — Det är redan varmt.
Sunnan-vinden uppvärmer vattnet och de nakna kropparna behöva icke några löv att
skyla sig med. Och du, Narcissus, må veta, att ingen enda av kvinnorna skall
kunna motstå dig, även om det vore en vestalisk jungfru.

Vinicius slog sig för pannan som en människa, som ständigt behärskas av
samma tanke.

— Och nu ville ödet, att jag just skulle träffa en sådan jungfru.

— Och vem bär skulden till det, om inte de kristna. Men människor, som
ha korset till sin symbol, kunna inte vara annorlunda. Hör på! Grekerna
voro sköna och skapade visheten i världen, och vi skapade makten, men vad
tror du denna lära kan åstadkomma? Om du vet det, så förklara mig det,
ty, vid Pollux, jag kan ej gissa det.

Vinicius ryckte på axlarna.

— Man skulle kunna tro, att du fruktade, att jag skulle bli kristen.

— Jag fruktar, att du kommer att förstöra ditt liv. Om du inte kan bli
grek, så var en romare: härska och njut! Jag föraktar Cæsar, emedan han
är en grekisk upptågsmakare. Om han uppförde sig som en romare, skulle
jag anse, att han hade rätt i sina värsta galenskaper. Lova mig att räcka
ut tungan, om du träffar någon kristen. Om det blir läkaren Glaukos, så
kommer han alls icke att förvåna sig. Vi ses igen vid Agrippas damm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/quovadis/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free