Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND SÖDERHAFSFOLKEN.
271
få blott de tatuerade flickorna ingå giftermål, och de, hvilka ej hafva
råd att underkasta sig en så kostsam operation, få följaktligen för
alltid stanna på öfverblifna kartan.
Tatuermönstren bestå af punkter och linier, sällan deremot af
figurer, föreställande föremål ur det dagliga lifvet, fiskar eller fåglar. De
vestliga Karolinernas befolkning är den, som, i fråga om öfverdrifvet
användande af detta försköningsmedel, kommer Gilbert-arkipelagens
närmast. Bland de mest omtyckta mönstren för det täcka könet äro
flera rader små prickar på axlar och armar. För sjelfva operationen
betjenar man sig af ett instrument, liknande ett ritstift, men i ena ändan
rundt och klufvet. Medelst en i den runda öppningen anbragt liten
träkil kan denna öppning minskas eller förstoras, allt efter finare eller
gröfre mönster; äfven begagnas en kam, hvilkens tänder indrifvas i skinnet
och naturligtvis äfven i köttet, hvarpå det använda svarta färgämnet
framträder med en blågrå ton. På några öar håller man, vidkommande
den följda teckningen, strängt på skilnaden könen emellan; på många
ställen äro qvinnorna endast lindrigt, på andra alis icke tatuerade.
Melanesierna utgöra den andra stammen i Söderhafs-öbornas stora
familj. Såsom vi redan nämnt, äro de att anse som en ursprungligen
malajisk befolkning, hvilken under tidernas lopp förvandlats till en
pa-puansk. Melanesiernas kroppstyp är följaktligen papuaernas, och blott
de idiom, de tala, hänvisa på deras malajiska härkomst och skilja dem
i etnologiskt afseende från den rena papuan, hvilkens bekantskap vi
längre fram komma att göra.
Annu mera påfallande, än i den yttre företeelsen, visar sig den
redan anmärkta skilnaden mellan melanesier och polynesier i
lefnadssätt och seder, af hvilka vi i synnerhet hafva att sysselsätta oss med
qvinnokönets. Polynesiernas lättsinne, för att ej säga tygellöshet, saknas
hos melanesierna nästan helt och hållet. Till de bland de förra redan
vid ytterst tidiga år förekommande kärleksförbindelserna möter man hos
de senare inga motstycken, ja, rädslan för dylika går så långt, att,
enligt en på åtskilliga af öarna gängse åsigt, den yngling, som, förr än
han fått skägg, det vill säga före sitt adertonde eller tjugonde år,
inlåter sig med en qvinna, måste dö. Melanesiern gifter sig till följd
häraf temligen sent, i hvarje händelse senare än polynesierna, bland
hvilka formliga barnbröllop höra till vanligheten och hvilka låta äfven
de mest omogna pojkar gifva fritt lopp åt sina älskogsfantasier.
Äfven hos melanesierna råder månggifte, men med betydliga
inskränkningar; qvinnorna lefva här vida mera indraget och sedesamt, än
de polynesiska, och desto märkligare är det, att de här så mycket sämre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
