Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
GENOM SUDAN.
Nordvest om Liberia börjar Sierra Leona-kusten, från hvilken vi dock
ej hafva något af synnerligt intresse att meddela. Vi påskynda derför
vår vandring, för att inkomma på ett annat betydande område eller
Senegambien. Här hafva fransmännen sina kolonier, utom på en liten
sträcka vid Gambias utlopp, med hufvudorten Bathurst, der
engelsmännen äro de herrskande. Om någon Senegambiens gräns mot det inre
af kontinenten kan man egentligen ej tala, ty åt detta håll bygga
talrika, mer eller mindre mäktiga, negerstammar, med hvilka vi nu något
litet skola sysselsätta oss.
Redan i de franska kolonistäderna S:t Louis och Dakar få vi i viss
mån en försmak af det slags kultur, som är utmärkande för dessa, de
vestligaste af alla negrer. Efter det fransmännen, i synnerhet under
sin outtröttlige, sedermera under det fransk-tyska kriget flera gånger
omtalade, general Faidherbe, på ett energiskt sätt infört ordning bland
de infödda stammarna och deras chefer, höll den europeiska
civilisationen här sitt intåg i form af — bränvinsflaskan. I ett af det kejserliga
Frankrike, "i namn af himmelens och jordens skapare", afslutet fördrag
talas nämnligen om så godt som ingenting annat än bränvin. Så heter
der bland annat: "Regeringen betalar Valos brak (höfding) tio flaskor
bränvin, hans tjenare två flaskor dito och en stång järn; prinsessan
Gimbotte erhåller en liten kappsäck, ett stycke musslin och fyra flaskor
bränvin." Hvad beträffar sistnämnda, högtuppsatta dam, så fordrade
hon för öfrigt äfven tio rullar tobak och, "till sitt lifsuppehället ett fat
konjak.
Till och med i kolonistäderna, sade vi, stöter man öfverallt på
scener, hvilka vittna om det djupaste elände. Såväl negerqvinnorna,
som deras barn, förete ett ytterligt motbjudande yttre; de senare springa
omkring alldeles nakna och betäckta med smuts. Mödrarna bära
öfverallt med sig de två minsta, det något mera försigkomna i en bindel på
ryggen, dibarnet deremot vid bröstet. Huru de med denna börda kunna
sköta sina sysslor, förefaller oss som en gåta, men det säkra är, att
barnen ej tyckas hafva minsta olägenhet af någon moderns rörelse. De
senegambiska negrinnorna skola emellertid just ej hysa någon
öfverdrifven ömhet för sina små.
Senegambiens negerbefolkning är splittrad i talrika stammar, hvilkas
hemvist sträcka sig ända till Niger, medan andra förgreningar draga
sig nedåt Guineas kust. De förnämsta stammarna heta serare-volof,
mandingo, soninke, susu och bambara, af hvilka den sistnämnda utan
jämnförelse är den mäktigaste. Norr ut begränsas de senegambiska och
vest-sudanesiska negrernas område af en linie, den man tänker sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
