Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN. 45
på all offentlighet deruti, då vi hörde en frisk, ungdomlig
stämma ropa: »Min far! min far!» — Mine herrar, sade
vår värd leende, min dotter ropar på mig, det är vigtigare
än allt annat; jag måste hörsamma hennes kallelse. Han
reste sig från sin plats och lyssnade från hvilket håll
ljudet kom. Plötsligt hördes ett prasslande i löfverket
och brådskande steg som närmade sig förkunnade en
ankommande; derefter undanvekos de lägsta trädgrenarna,
hvilka bildade liksom en grönskande y’ågg omkring den
plats der vi suto, och in i löfsalen hoppade lätt fram
mot oss en storväxt fjortonärig flicka, ropande: »Men så
kom då min far och ...» Ordet dog tvärt på hennes läppar
clå hon varsnade oss. Hon var just vid den vändpunkt i
lifvet som skiljer barnet från den unga jungfrun, en kinkig
tid, en tidpunkt då männerna börja att med vördnad se
npp till henne och denna vördnad gör henne brydd.
Förlägen öfver sitt plötsliga framträdande, stannade hon ett
ögonblick mållös under det att hennes far — de fäderna, de
äro gemenligen ytterst fåfänga — glad öfver att se sin dotter
så intagande vacker och dertill lycklig öfver att kunna
få visa henne, icke brådskade med att hjelpa henne ur
hennes förvirring. Slutligen sade han till henne: Nå! du
stora flicka, hvad skulle du nu också vilja mig? — »Jag
vill dig ingenting, pappa». — Det svaret visste jag på
förhand att du skulle ge mig. Och derför att du ingenting
hade att säga mig kom du hitspringande med sådan ifver
att du ännu har andan i halsen? Nej, säg du bara ut,
hvarför kom du? — »Jo, pappa, svarade hon, ganska lätt
återhemtande sig från sin första häpnad, såsom icke
inlärd att vara blyg, jag kom för att fråga dig från mamma
huru långt afstånd vi skola antaga emellan Saturnus och
Uranus».
— I mitt skrifrum finner du beräkningen uppsatt,
den ligger straxt bredvid himmelsgloben. Gå nu, mitt
barn. — Den unga flickan aflägsnade sig.
— Min vän, sade grefven ytterst förvånad, hvarför
kom er dotter för att fråga er om afståndet emellan
Saturnus och Uranus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
