Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEMFÖEELSEN MELLAN MANNEN OCH QVINNAN. 325
kunna opartiskt bedöma dem. Förmågan att
allmänlig-göra och abstrahera.
Hvarifrån härleder sig den episka poesiens ojemförliga
storhet? Derifrån att den ensam bland alla konstverk till
en enda handling sammanfattar ett folks, en trosläras, en
hel civilisations ålder. Den är den mäktigaste af alla
poetiska synteser.
Om vi nu gå tillbaka till den psykologiska analys vi
förut sökt uppställa, skola vi finna att de förmågor hvaraf
snillet består äro just de som felas qvinnans natur. Inom
konstens mest upphöjda områden kan således qvinnan visa
sig sinnrik, rörande, vältalig till och med, men aldrig
öfverlägsen. Såsom ersättning, det vill säga i följd af
samma lag, finnes det fyra slags författareskap af andra
ordningen, som lofva qvinnan lysande framgång: det är
den elegiska poesien, romanförfattandet, bref stilen och
causeriet. Här kunna qvinnans alla egenskaper göra sig
gällande, hennes brister till och med kunna här förvandlas
till fördelar.
Inom den elegiska skaldekonsten är poeten icke en
skapare som herrskar och råder, han är en inspirerad
slaf som lyder. Berusad, öfverväldigad eller rörd öfver sig
sjelf, hänföres själen att tolka sitt innersta lif. Inom denna
hjertats poesi har mer än en qvinna funnit ojemförliga
uttryck för känslan. Sapho var icke annat än den mest
klara och genomträngande l) rösten i en hänförande chorus
af qvinliga skalder, som Grekland hade att vara stolt
öfver; och i våra dagar, då vitterhetens bana åter öppnats
för qvinnorna, har kärleken och moderskärleken i dem funnit
tolkar, visserligen mindre lärda, men måhända mera sanna
och djupsinniga än de flesta bland våra stora skalder.
Romanen förhåller sig till hjeltedikten och dramat, som
individen till mängden. Allt hvad hos hvarje enskild
finnes djupast personligt, allt som utom och vid sidan af det
allmänna gör sig gällande, det omvexlande, egendomliga,
’) Man läser i detta ämne en förträfflig artikel i VEncyclopédie nouvelle
at* M. Mongin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
