Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sommarhettan uppstodo sjukdomar. Snart dogo
hoptals människor varje dag i staden och i lägret.
I Wallensteins läger var det icke bättre. Men han
var en man som föga bekymrade sig om andras
lidanden.
Gustav Adolf däremot led av att se eländet omkring
sig. Han beslöt till sist att anfalla sin motståndare
för att söka få ett slut på detta svältkrig.
Medan han nu sysslade med förberedelser härtill,
blev en dag under ett strövtåg en ung fransman
tillfångatagen, vilken var kammartjänare hos Altringer,
en av Wallensteins generaler. Denne berättade, att
hela Wallensteins här nyss gjort, uppbrott och lämnat
lägret.
Glad befallde konungen, att man strax skulle rycka
ut till att förfölja fienden.
Men under det hären tågade fram å vägen utmed
Regnitzfloden, började några av generalerna säga:
— Måhända är detta blott en krigslist. Måhända var
det med avsikt som den där fransyska pojken lät sig
tillfångatagas. Det torde vara bäst att vara försiktig.
Konungen lyssnade dock icke till deras varningar.
Hade icke hans generaler mer än en gång tillrått
försiktighet, då sedan djärvhet visat sig vara den bästa
krigskonsten? Hade de icke avrått från övergången av
Lech?
Nu hade man hunnit till foten av de tre kullarnas
läger. Icke en fiende syntes, icke ett skott hördes.
Några regementen kommenderades fram till
stormning.
Käckt och sorglöst stormade svenskarna uppför den
skogiga höjden med musköten i hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
