Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
III. Legender i gamla »Sta'n». — Karl XV dör och Oscar II krönes. — Ståten den 12 maj 1783. — Ett kungligt fyrverkeri i Humlegården. — Hur man tog sig in och »straffet» för samma synd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle äga rum. Det var på »våra» gator som kungen skulle
gå fram och i »vår» kyrka slutligen, som han skulle förklaras
»riktig» kung.
Dagligen inspekterade vi arbetets fortgång såväl på
Stortorget som vad smyckandet av Storkyrkan beträffar. En träbro
utlades från slottet, förbi läktaren på Stortorget och så
brinken fram till kyrkan. Den bron skulle beklädas med blått tyg
och så skulle majestätet tåga fram i hela sin obeskrivligt
mäktiga ståt. Vi följde alltså mycket noga alla arrangemang, och
nu var det ingen möjlighet få mig att sitta stillsam hemma.
Jag som alla andra tänkte inte på annat än den makalösa
pompen vid kröningsfesten.
Och så gick dagen in, men gråkall och regnruskig. Så hade
man naturligtvis inte tänkt sig vädret, men det var ingenting
att göra åt, den storartade festen skulle äga rum trots allt,
och så uppgjordes planer hur och var man skulle få se ståten.
Min sju år äldre bror Hugo fick ansvaret för min person och
tidigt på morgonen den stora dagen smög han en fällstol under
rocken, ity det var strängt förbjudet att arrangera några slags
ställningar åt sig att stå på och få bättre utsikt än andra.
Fällstolen såg ingen och när vi kommo till kyrkporten i Trångsund,
ty bästa platsen skulle naturligtvis vi i församlingen ha, ställde
vi oförmärkt stolen mot kyrkmuren och oss själva framför.
Det var först långt efter som de, vilka stodo i vår närhet, fingo
nys om stolen och då hette det att stolen var med för min
räkning, åt mig, som var liten.
Man förstår lätt att det gällde att komma i tid, för att få
plats. Jag vill minnas att vi fingo stå i fyra eller fem timmar.
Men liksom alla omkring oss hade vi smörgåsar med oss och
tiden gick fort med att se på de sista anordningarna, mattornas
utläggande o. d. Visst regnade det i ett enda småduggande,
men kunde majestätet uthärda samma väta, fick väl hans
trogna folk finna sig.
Och så kom då det efterlängtade, det oanade, det som något
rent av sagolikt beskrivna kröningståget.
Först musik av gardeskåren och så de avlägsna hurraskriken.
Jag och bror min kravlade oss upp på fällstolen, vilken vi höllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
