Rännstensungar och storborgare / 88 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XII. Ett sällskapsspektakel på snickarns vind. — Tyska kyrkan brinner. — En annan stor eldsvåda. — Vi mista vår pappa. — Jag slutar skolan och kommer i »tandläkarlära»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett typiskt filigransarbete, utfördt av guldsmeden Ernst Aug. Norlander.

Pappa fick ingen av oss
tre pojkar att uppehålla
hans kära
filigransmakarkonst. Skada förvisso, ty
det var en konstart.

Vid stora personliga
jubileer skulle den ännu i
dag obligatoriska
silverkannan eller pokalen
alltid vara överdragen med
filigrans och
konstmakeriet i fråga fordrade en
både skicklig tecknare och
en god guldsmed. De
flesta beställningarna fick
pappa genom guldsmed
Möllenborg i nr 14
Drottninggatan, dit vi pojkar
hade att springa med
skisser och avtryck av olika
mönster. En dylik
beställning kunde taga månader
i anspråk, men när allt
var färdigt och pappa
skrek sitt glada,
rungande: »leverans!» då, då var
det glädje därhemma i stugan. En i vårt tycke mäktig summa
uppbars, en enkel familjefest tillreddes, en fest, som alltid
förhöjdes av en hare, vilken högtidligt stektes.

Det måtte varit tätt med »leveranserna» i pappas tidigare år,
ty min bror Hugo lär ha haft till uttryck, när något var honom
motbjudande i matväg: »Usch, de’ ä’ så elakt som en hare!»

Det var väl tusen olika saker i filigrans, från broscher och
örhängen till stora korgar och bägaromhöljen, som utgingo
från pappas verkstad, men aldrig att det lyckats någon av oss,
hans efterlevande, att uppbringa ett enda minne av vår faders
konstskicklighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>