Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XIII. Några hemligheter från en tandläkarateljé. — Litet om konsten att göra lösgommar. — Vi flytta till 10 Artillerigatan samt »leka cirkus» i en vedbod. — Ett dramatiskt sammanträffande med vedbodens ägare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan slipades små emaljbitar in i de felande tändernas ställe,
är onödigt att förklara, det är för resten yrkeshemligheter.
Finge läsaren veta det, blev det helt visst ännu flera, som
komme att »göra intrång i tandläkaryrket» och på grund därav
utsatte sig bli fällda till fyra, fem hundra kronors böter.
Konsten att göra lösgommar, är nämligen inte så himlastormande
konstig, som de legitima utövarna söka inbilla sina patienter
— och — allmänna åklagaren. Konsten i fråga lärdes lekande
lätt av, som vi redan ha hört, gamla dagars guldsmeder, och
den läres ännu i dag lika lätt. Däremot har tandläkekonsten
i och för sig på senare tider så svällt ut, att en grundlig
medicinsk förskola väl kan försvaras, när det gäller behandlingen
av inflammationer och andra tandsjukdomar. Det där att göra
löstandsgebiss och preparera mun för samma gebiss, är
däremot lätt nog att lära och våra tanddoktorer torde inte
förneka att de på sina »ateljéer» ha skickligare förmågor för
den delen av yrket än de själva äro. I Tyskland och Amerika
kan en yrkesskicklig s. k. dentist fritt få utöva tandläkaryrket
inom den rayon, som insättandet av konstgjorda tänder
betecknar, personen i fråga får emellertid inte plombera, inte
behandla tandsjukdomar, framför allt inte kalla sig tandläkare,
då först börja böterna dansa.
Detta om detta. Våran »doktor» var, fastän oexaminerad,
en mycket skicklig man inom löstandsgebietet. Han var lätt på
hand, sades det allmänt, och hade ett trevligt sätt gent emot de
stackare, vilka icke utan plågor kunna bli »uppsnyggade» i
mun. Hans patientkrets växte också dag för dag och en hel
del förbättringar i utrustningsväg, detta vad operationsrum
och verkstad beträffar, kunde vidtagas. Att betala pojken på
»ateljén» för dennes filande, gipsande och slipande, räckte
inkomsterna dock, av allt att döma, inte till. Jag fick sitta där
och påta utan minsta lön.
Vad jag emellertid inhämtade, kom mig senare i livet
tillgodo, och alltså intet ont om den gode »doktorn». Han tog för
resten aldrig sin examen, och inte min käre broder heller, hur
båda herrarna än läste och pluggade ur tjocka kemi- och andra
böcker. Med året 1879 skärptes nämligen i allra högsta grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
