Rännstensungar och storborgare / 174 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXIV. En kostlig premiär på gamla Folkan med en ursinnig artillerist som hjälte. — Om hur »O, Charlotta, Charlotta, Charlotta» föddes. — Om en revy som det var svårt ta' döden på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skådespelare Gustaf Mallander (Malle).

Det är nu inte på en slik bagatell
ett styckes vara eller icke vara
beror, pjäsen hade framgång även
utan poliskask. Dagen efter köpte
man för resten en leksakskask hos
Leja och gjorde om den så gott man
kunde.

»Efter reparation», som stycket
hette, gick den 26 augusti 1889 och
höll sig rätt länge på repertoaren.
Författaren vågade därför erbjuda
sig att komma med en nyårsrevy
för teatern även.

Den hade skrivits redan 1888 samt
inlämnades då anonymt till
Vasateatern, vilken det året styrdes av
Anna Pettersson (sedermera fru
Norrie), Vilhelm Kloed och
Mauritz Gründer. Ett brevsvar till Allm.
Tidningskontoret meddelade den
glada nyheten, att stycket, som hette
»Per telefon», godtagits och att författaren skulle vara »av
godheten» infinna sig på kansliet. Och där gjordes det upp att
jag skulle få två hundra kronor i ett för allt och att pjäsen
omedelbart skulle börja repeteras för att vara färdig den 1
januari 1889.

Med vilket jubel mottogs inte det budskapet! Vasateatern
var en »riktig» teater, trion, som ledde den, populära krafter
och Anna Pettersson skulle själv vara med i revyn.

En repetition fick jag se — men inte mer. Tredjedag jul
kom ett brev, upplysande att man inte kunde ge revyn enär
ett avtal med Ludvig Josephsson tvang direktionen att 1
januari taga upp »Bellevilles mö» ...

Man lovade dock att spela stycket på en matiné, det var ju
inrepeterat, men, naturligtvis, spela på förf. risk. Bäst ansåg man
det vara, om författaren associerade sig med t. ex. Gustaf
Mallander, vilken den tiden mycket sysslade med matinégivande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>