Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXX. Allvaret tager ut sin rätt. — Föreningen Atheneum bildas. — Tragedier skrivas och uppläsas. — Ett djärvt utslag av samma allvars-rörelse: det beslutas att Aug. Strindbergs »Fröken Julie» skall uppföras vid en matiné på Sveateatern. — Besök hos och brevväxling med den frejdade författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| XXX.</table>
Allvaret tager ut sin rätt. — Föreningen Atheneum bildas. — Tragedier skrivas och uppläsas. — Ett djärvt utslag av samma allvars-rörelse: det beslutas att Aug. Strindbergs »Fröken Julie» skall uppföras vid en matiné på Sveateatern. — Besök hos och brevväxling med den frejdade författaren. Det kan inte skada att omtala, det revyvisor och annat s. k. blaj inte helt upptog ens unga själ. Längst inne satt alltid allvaret på lur, och det har ofta varit med inre tillfredsställelse, som jag just ägnat allvaret här i livet en smula dyrkan. Vi ungdomar hade, som bevis på att det, trots allt, fanns något djupare hos oss, bildat en förening, kallad »Atheneum». Det var i slutet på 1880-talet. Jag har ännu de naiva stadgarna i behåll, och enligt dessa skulle föreningen »Verka för utgivandet av en tidning, föredrags hållande, diskuterande över konst och litteratur — — — Övriga diskussioner», hette det, »vare inom föreningen förbjudna» ... En tidning, hektograferad, gavs också ut, vilken sannerligen kan betraktas som unik, i det nämligen många av densammas medarbetare på såväl textens som bildområdet sedermera gjort sig verkligt bekanta namn. Det var med nästan gravlikt allvar, som denna förening uppehölls under årens lopp. Här fick ej förekomma skoj, och vad här nyss kallades »blaj», man fick endast uppläsa högst »värdiga» alster av pennan, och undertecknad minns hur jag en kväll uppehöll de kära bröderna med att uppläsa ett tragiskt stycke, kallat »Slut». Titeln var ominiös nog, ty med stycket i fråga upphörde jag helt att skriva tragedier. Den förfärliga röran godtogs dock av de ärade föreningsmedlemmarna, och jag tycker mig ännu i dag höra ekot av << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/rannsten/0223.html 
|