Rännstensungar och storborgare / 272 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXXIV. Ett par, tre synnerligen »rara» sammanslutningar här i Stockholm. — Däribland Stockholmsgillet samt sällskapet Bellmans minne. — Hur det senare kom till och hur det utvecklat sig. — En liten anekdot. — På det om min första revy på Södra teatern och historien om en femma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blomsterprydnad, en lyra av
cykasblad med blågula
band, samt sjöngo
»Vem är som ej vår
broder minns», var det
varmt överenskommet
medlemmarna emellan
att verkligen arbeta
för populariserandet av
den odödlige skaldens
minne.

Bellmans grav under förfallets tid.

Kort efter
anskaffades ritningar till hela
gravens omgestaltning.
Stenen och de bägge
vackra lindarna skulle
bibehållas, men det
fallfärdiga, vanskapliga
gjutjärnsstaketet skulle
bort, varjämte en
granitrundel skulle byggas,
beredande sittplats för
dem som sökte lugnet
på den vackra
kyrkogården.

Ritningarna, vilka adresserats till kyrkorådet inom
församlingen, kommo emellertid tillbaks med besked, att det var
Svenska akademien, som hade underhållningsskyldigheten visavi
Bellmans grav liksom över alla skaldegravarna på Stockholms
kyrkogårdar. Det var alltså till akademiens sekreterare man
hade att vända sig, och en dag stod undertecknad inför den
stränge Carl David af Wirsén i hans hem på Skeppsbron.
Mottagandet blev inte det bästa. Sina skaldegravar skötte
akademien själv, hette det, och dem hade ingen annan med
att göra. Att särskilt den Bellmanska graven aldrig blivit
underhållen sedan den invigdes, att den nu var på väg att totalt
rasa samt att den var till skam för såväl den hänsovne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>