Rännstensungar och storborgare / 279 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXXIV. Ett par, tre synnerligen »rara» sammanslutningar här i Stockholm. — Däribland Stockholmsgillet samt sällskapet Bellmans minne. — Hur det senare kom till och hur det utvecklat sig. — En liten anekdot. — På det om min första revy på Södra teatern och historien om en femma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

teatern, om ej denna från Frans Hedbergs och Frans Hodells
dagar populära revyscen vore hågad på nytt börja spela revy.
Vännen Warberg bara skrattade.

»Vem skulle kunna’ sjunga kupletter hos oss!» sa’ han.

Men så kom jag av en slump att en kväll i början av dec.
1898 vid en jubileumshippa för Ossian Hamrin sammanträffa
med Gustaf Bergström, den populäre komikern, vilken jämte
Richard Wagner styrde Södra teatern.

Fru Helfrid Lambert som »kväsargrabben» i »Den stora strejken».

»Att ni på Södran inte fortsätter de ärorika
revytraditionerna från gamla dagar?»
framkastade jag plötsligt till Gustaf B., där
vi råkade stå bredvid varandra vid
nackspilsbordet.

»Fortsätta», upprepade B. och
tillade: »Hur f-n ska vi kunna spela
revy, när vi ingen revy ha! ... Har
herr Norlander kanske någon revy
att ge oss?»

»Just vad jag har!» högg jag till
med. »Men August Warberg sade
mig att ingen kan sjunga kupletter
där uppe på Södran.»

B. blev topp tunnor rasande.

»Kan vi inte sjunga kupletter!»
utropade han. »Kan inte jag sjunga
kanske ?»

»Jovisst, utmärkt. Men ...»

»Kan inte Wagner, va?»

Och så kommo vi två till det
resultat, att det fanns idel utmärkta
kuplettkrafter på gamla Södran
samt, det för mig viktigaste, att jag
redan dagen efter klockan 1 skulle
vara med mitt manuskript på
Södrans kansli. Och väl där möttes jag
av Gustaf Bergström och
meddirektoren Richard Wagner samt —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>