Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XL. På utländsk mark. — Till Paris 1900. — En bestulen inackorderingsfru och en lurad droskkusk. — Till Wien 1904. — En glänsande presskongress med huggsexor och bortstulna ägodelar. — En förfalskning och en resa till Budapest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var Publicistklubben här i Stockholm som varje gång
utsåg de svenska deltagarna, och bland dessa, man kan säga
lyckliga, var 1904 undertecknad med fruga. Kongressen hölls
då i Wien, i presspresidentens egen stad, och det var lätt att
gissa, det man där skulle bli festligare mottagen än vanligt.
Och det blev verkligen en rad fester, vilka voro allenastående.
Kongressisterna hälsades välkomna i Wiens mäktiga
parlamentshus, varefter det bjöds på lunch i Volksgarten. De, som
klaga på våra svenska s. k. huggsexor, skulle ha varit med den
gången.
Det var från början meningen, att var och en skulle hämta
sin mat från de långa jätteborden, där väldiga stekar och
matformationer tronade. Men de som först nådde fram till borden,
nöjde sig icke med att taga en bit eller mer av det framsatta
— de togo hela fatet och kånkade bort det till något bord i den
stora parken så att i ett nu befunnos de stora huvudborden
rensade. Red. Harald Sohlman och undertecknad stodo och öste
upp på våra tallrikar några rester av en fiskaladåb — som man
i hastigheten slagit omkull. Det var allt vi fingo på den
frukosten. Vid detta tillfälle som vid så många senare
kongressfester kunde man med glädje iakttaga hur oändligt förnäma och
väluppfostrade vi svenskar äro i jämförelse med, låt oss säga,
sydlänningarna. Dessa senare rusade som hunner fram till
bufféerna — italienarna voro värst — och höggo för sig, medan
vi svenskar stramt höllo oss på avstånd och väntade på att den
värsta rusningen skulle gå över. Följden blev i flesta fall, att
vi fingo dra veven för både vått och torrt. Men hellre det än
att våra nationella färger skulle flottas ned.
Efter frukosten i Volksgarten skulle det tagas en gruppbild
av samtliga 1,470 delegerade, och vi ställdes upp på en väldig
trappa utanför restaurangen. Undertecknad tog av sig
överrocken och lade den strax bredvid på ett trappsteg. När
fotografen tagit bilden, befanns det att man — tagit min rock även.
Vilket hade till följd att jag sedan i flera dagar måste gå på
de eleganta uppvaktningarna med en skotsk damslängkrage,
lika artistiskt som vårdslöst kastad över frackdräkten. De
strama gardister och de åskådare, vilka kantade vägarna upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
