Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XLII. Vid den s. k. Silverkusten. — Hur man fiskade ostron i Arcachon, hur man badade och lät guldet rulla i Biarritz. Ett par svenskar med gott humör och lika god som billig punsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag anser mig skyldig omtala, att vi svenskar mottogos på
ett rent av storartat sätt av dessa våra landsmän och att inte
ens svensk punsch saknades i välfägnaden, en dryck för resten,
som man då erhöll billigare proportionsvis på Biarritz’ stora
casino än i själva Stockholm.
— — —
En mera hänförande plats kan man väl näppeligen få se.
Jag vill ej tala ensamt om det obeskrivligt imponerande havet,
vilket i meterhöga vågor rullar in mot stranden, dånar, fräser
och ryter en stund, för att slutligen liksom krypa intill fötterna
på en, där man står i den mjuka sanden. Fastmer äro de
underliga klippformationerna värda beskrivas, så underbara te de sig.
Grottor och långt ut över havet uthängande klippor möta en
vart man kommer, och de mest utsökta små platåer ha bildats,
det hela mera verkande ruiner av gamla slott, än ett verk av
det oberäkneliga havet.
Och skyddad av dessa konstiga klipputsprång ligger
badstranden i en sänka, fylld av den mjukaste, varmaste, torraste
sand. En rent av bedårande vacker strand, upptagen av små
badtält, ur vilka då och då en dam eller en herre steg ut på den
mjuka sanden samt gick i den väl skyddande baddräkten ut
mot vågorna.
De första vågorna »togos» utan vidare, men några steg längre
ut vände de badande allt den mera motståndskraftigare
ryggtavlan till, och än längre ut var det vågorna som hade övertaget.
Man såg hur den mäktiga vågen kom emot den badande, hur
den måste vinna på nappataget och mycket riktigt — den
badande låg där med benen i vädret och den på stranden stående
trodde, att allt var kaputt. Men nej, snällt och vänligt lyfte
vågen den trotsiga människan ur sin väg, ett stycke mot
stranden, och så gick vågen sin bestämda väg framåt.
Att gå för långt ut är detsamma som döden, det veta alla,
och man aktar sig också visligen för att trotsa faran. Men man
går så långt som möjligt, det ligger i själva människonaturen,
damerna gå alltid, förståndigt nog, i manligt sällskap. Ha de
ej annat herrsällskap, så vimlar det av badare på stranden, och
en dylik följer damen ut i vattnet, med ögonen fästade på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
